Jag har blivit godman åt ett ensamkommande flyktingbarn här i min kommun, och
idag har jag varit på ännu ett möte och nu är jag helt matt. Jag får anstränga mig från att inte bara sätta mig ner och hulkgråta inför barnen.
Det är helt omänskligt att barn skall behöva genomgå eller vara med om sådana
händelser jag har fått berättat för mig idag.
Ändå är mitt barn bara en droppe i havet av alla människoöden som krigen förstör.
Jag är glad över att kunna hjälpa och samtidigt få en inblick i vad som händer
utanför Sverige. På riktigt.
Att bättre förstå hur det faktiskt fungerar i omhändertagandet
och därmed berätta för dom som inte förstår att vi inte har något val och att det är
vår förbannade skyldighet att hjälpa till.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.
Ett hus i adventsskrud. Och Lilypirat.
Jag har mycket att vara tacksam över. Oändligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar