Igår var vi ute på sjön för första gången i år. Vi följde med några vänner som har en stor båt där ungarna kan springa fritt. Hannes var lite rädd för både bryggorna och båten när den åkte för fort, men tillslut tog spänningen överhand och de hela gick över.
Man glömmer varje vinter hur underbart rofyllt de är på sjön. Så man blir helt hänförd varje försommar man tar premiärturen.
Varma vindar smeker ansiktet när man sakta letar sig igenom alla öar och snår. Vänern ligger lugn likt en spegel och måsarna skriar långt borta.
Barndomsminnen väller fram som om de vore igår. Man blir varm i hjärtat av att veta att Hannes också kommer få fylla sina somrar med härligt lata dagar på sjön som han långt efter kommer att längta tillbaka till.
Det är sådana här stunder som gör att man är oerhört tacksam att man bor i Sverige...
