På plats efter vintervilan

Hannes har längtat och tjatat om när kommer våren och NÄR ska vi sätta ihop studsmattan.

Nu så. 

Nu är den äntligen ihopplockad och på plats.

Med solen i ryggen och ben fulla med hopp, har Hannes hoppat. I timmar.

Han kan hoppa hur länge som helst.

Det var med milt tvång jag fick in honom och i säng.

Studsmattan är helt klart ett av vår bästa köp. Ett blocket fynd är det också.

Visst är den ful som stryk, tar en hiskligt stor plats och den står jämt och ständigt i vägen.

Men vilken lekglädje den ger. 

Det är otaliga timmar vi hoppat, lekt, sovit eller bara kollat på moln ifrån denna. 

Och lika många väntar denna sommar..

Det våras i rabatten

I helgen har vi haft en riktig tjejhelg. Jag och Lily.

I lördags gjorde vi en hel dag i Göteborg med besök på babybarn mässan. Det var ett härligt vårigt Göteborg som visade sig från sin bästa sida, och Lily likaså.

Vi hade verkligen en toppendag.

Idag vaknade vi och gick direkt ut efter frukost. 

Med oborstade hår gick vi loss i rabatterna och röjde bort allt ifrån fjol.

Nu vissa rabatter rensade och alla små vårblomster redo att spricka fram.

Vi letade maskar, räknade nyckelpigor och gassade i vårsolen.

En välbehövlig pause behöver man alltid när man krattat bort alla pinnar ifrån framfarten.

Lily är även hon en riktig solnjutare.

Fredagsfeeling

Huset är nystädat och jag sitter här och funderar på om jag ska fixa ihop en fruktsallad lite snabbt.

Det är inte mycket som slår vanlig simpel fruktsallad.

Det är gott oavsett blandning.

Tvättberget är även det genomgånget och utfördelat till rätt garderober.

Det känns helt plötsligt som om jag ligger lite före. 

Ovanlig känsla för tillfället. Jag tycker dagarna går i ett och att jag ständigt är steget efter.

För visst är det Torsdag idag?

Fräscha blommor fixar fredagfeelingen redan idag.

 Nu blir det belöning i soffan med den här. Soffgos till Frozen.

I vilken ordning vi ser på den vet jag inte. Men sångerna kan hon snart utantill.

Tröttare än tröttast

Alltså denna tröttheten.
Jag trodde liksom att den skulle klinga av runt vecka 10, absolut senast vecka 16.

Men nejjrå.
Här känns det som att jag bara blir tröttare och tröttare ju längre fram jag kommer.
Nu i slutet av vecka 24 vill jag helt gå i ide och vakna till förlossningen. Eller jag kan hoppa den också och vakna lagom till jag får en liten i famnen.

Det är jag och Lily som ligger i sängen vid sju.

Senast.

Lycka i ett skratt

Sedan det första allra riktiga.

Det var en kväll när vi badade och det överrumplade oss helt. Bland mängder av skum tyckte Hannes att badankan som blinkade där bland bubblorna var det roligaste han sett.

Han har ett skratt som når längst in. Klingande når det varje ledsam själ och alla andras själar också för den delen.
Smittsamt så in i bängen inger det en bubblande ren och skär lycka.

Hannes skratt är bland det vackraste jag vet och jag är så oerhört tacksam att jag får lyckan att höra det (nästan) varje dag.

Som här en vanlig lördag. Ett skrattanfall likt tusen stjärnfall. Barnsligt kittlande och överraskande  magiskt där önskan om ytterligare ett aldrig försvinner.

Sprudlande och förtrollande slår det andan ur en.
Varje dag. Varje skratt.

Lyckliga och ketchupkladdiga barn

Det var i ett svagt ögonblick jag lovade. 

-Imorgon, då grillar vi korv ute. 

Det var innan jag känt att idag blir det en lång dag på jobbet. 

För att sedan upptäcka vid kvart i fyra att idag var det både lek & plask och lite små ärenden 

inbokade efter jobbet.

Med lite omorganisering och teamwork. Hann vi faktiskt med allt.

Nästan.

Bilen behövdes tankas och jag chansade. Detta kommer kanske ångras. 

Det återstår att se.

Efter bad och med en Hannes fortfarande blöt i året. Kör vi i duggregn upp på uppfarten 

och möter Lily och Walle grillandes korv.

Han är bra min Walle. Helt klart bäst.

Barnen saliga och obekymrade över snåla varmgrader och isvindar.

Kanske blev det inte en vårig korvpicknick i solen.

Men väl en middag inne med nygrillad korv med ketchupkladdiga och mycket lyckliga barn. 

Inte illa en grådaskig sliten tisdag. Då vårlängtan är som störst.

En hint av rök gömmer sig i trulset på min prinsessa och påminner om kommande picknickar ute.

Många många kommer det bli.

Tyst som en mus

Jag har sitter tyst som en mus och målar det sista på Lilys byrå. Bredvid mig ligger en alldeles underbar liten Lily och sover.
Det gäller att ta tillfällena i akt.
Det är bara några penseldrag kvar nu, sedan är den färdig.
Måste då säga att detta med maskering. Det är en konst. Gudars så pilligt det varit.

Jag ignorerar tröttheten som ligger som ett lock framför ögonen. Tycker allt att den får ta och ge med sig snarast.

Fredagsmys de luxe

Här slocknade jag och barnen innan åtta igår. Väldigt skönt för en superdupertrött mamma med järnbrist.

Önskan på fredagsmys var något så smarrigt som gröt. Havregrynsgröt med sylt.

Festligt värre.

Sviterna efter maginfluensan sitter i om jag säger så.

Barcelona

Alltså Barcelona. Vilken stad. 

Maten. Människorna. Närheten till havet och vädret.

Helt sagolikt.

Hemma i verkligheten igen efter ett par otroligt roliga dagar med tjejerna.

Nu är batterierna laddade och nu får gärna våren komma på riktigt.

Jag skulle kunna bosatt mig i La boquería. Helt enkelt mumma för själen.

(Fy skäms på mig som packat ner kameran, men inte tar mer än typ två kort.)

Små solar i min backe

Våren har lite smått visat styrka medan jag har varit borta 

och vårtecken hittas lite varstans i trädgården

Lika starkt som solen, lyser vintergäcken upp varje vinterfruset hjärta.

En liten throwback thursday

Egentligen har jag en massa jag måste göra. 

Packa. Leta reda på resväskan. Inte glömma pass.

En aning lite odisciplinerad må jag sägaatt jag är. Jag får inte gjort något som jag borde.

En liten minnesvärd trowback till Yran i Östersund 2011.

Alla syskonen Nilsson på samma ställe. 

En sagolikt svensk sommarvecka med nätter där solen aldrig gick ner.

Härligt sommarbuna och världens bästa syskon.

Och knappt en månad senare kom lillasyster Lily i en väldans fart.

Nu blir det en helg i Barcelona med tjejerna.

Tanka energi och lapa sol.

Ett år äldre

Sikken toppen födelsedag man fick.
Frukost på sängen och lampan jag önskat mig. Kvällen bjöd på härligt kalas med familjen och även en liten semla hittade sin väg till min mage.
Huset är fullt med fina blomsterbuketter. Tulpaner. Rosor. Nejlikor.
Inte ens denna envetna förkylningen kan få mig på dåligt humör. När det är blomster överallt.

Nu blir det sängen för att kurera.
I helgen blir det solboost i Barcelona och då tänker jag verkligen inte vara sjuk.

Lite mer piffigt på övervåningen

 Som jag nämnt förut så har vårt allrum på övervåningen mest varit en soffa och en TV.

Som ingen tittar på. Ett rum man bara passerar och som har saknat möbler.

Innan vi fick barn var det här vi slappade. Sedan allt eftersom huset blev klart har vi förflyttat oss. 

Nu är det mest på undervåningen vi hänger och visst fungerar det. 

Synd bara på rum som aldrig blir använda. 

Så i dag har jag och Hannes fixat. Lily har också hjälpt till (snarare stjälpt). 

Klart vi väntade till pappan sovit färdigt, då han jobbar natt. Snälla, det är vi allt. 

Även om jag skulle tycka att det skulle vara  helt störtomöjligt att sova så som vi lever om emellan åt. Tur vi är olika, eller det kanske bara gäller att vara tillräckligt trött.

Vi letade genom vinden och hittade en hel drös med användbara grejer. 

En stringhylla har hittat sin plats och även Teepeen fick vara med på ett hörn. Lite hoptryckt, men ett perfekt krypin för en bok eller två.

Det gamla soffbordet fick flytta in i värmen igen och en tavellist blev fenomenal till alla foton som legat i en hög och inte fått någon plats.

Nu ett fint hemtrevligt allrum som hela familjen kan rymma till om det är så att man mot förmodan inte vill titta på frozen igen eller om man bara vill vara ifred och läsa en stund.

Inte alls så pjåkigt för att vara garagefynd, alla minst ifrån sitt eget.

 

 Det hela började med dom nya lamporna ifrån hemtex. 

Dom var verkligen så fina som jag hoppats på och passade perfekt i kupan. 

Jag var skeptiskt till dom svarta skärmarna och tänkte att dom får jag nog byta ut. 

Dom var inte dumma alls. Så det blir till att behålla tills våren kommit på riktigt och man bara vill ha ljust inne.

Jo, hon har varit rätt sur emellanåt.

Det är tur att det går snabbt över. 

Nästa "vill ha" är en ny lampa till trappan. Har bara inte hittat någon jag fallit för.

Vill även ha en ovanför soffbordet, någon liten och enkelt.

Jag lyckades inte att fånga mitt senaste loppisfynd på bild, förut en liten glimt här. 

En liten stringlampa man fäster på sidan av stringhyllan. Nu med en alldeles för stor glödlampa. 

Jag hoppas på att få diamond glödlampan nu när jag fyller år. Då är det där den skall få sitta.

Nöjd med dagen ska jag nu krypa ner i soffan och inte resa mig förrän jag skall gå och lägga mig.

Kanske med ett eller annat undantag till frysen för en glasssked eller två.

Vitaminboost

Alltså dessa förkylningar. Nu är jag hängig igen. Vad är det nu, fjärde gången i vinter.

Huvuvdet bankar, halsen värker och bihålorna ska vi inte ens tala om.

Det är väl lilla bebisen i magen som snor allt mitt immunförsvar.

Det positiva i det hela är i allafall, att det är bara jag som är sjuk hela tiden. 

Hannes har klarat sig med en eller två febernätter och den lilla sjuklingen har varit förvånansvärt frisk i vinter. Bara några få VAB dagar sedan jul.

Tror väl att det bottnar i att vi har låtit Lily gå på mjölkfritt sedan december. 

Det har gjort enorm skillnad.

Jag själv få helt enkelt kicka igång denna söndagen med en vitaminboost.

Och kaffe.

Sedan hoppas jag på att jag är up and running.

Nypressad apelsinjuice med granatäpple och knäckemacka med ost/avokado toppade med alldeles nygroddade alfagroddar. (I väntan på att få börja så det första till växthuset, groddar jag för fullt i köksfönstren)

Några droppar citron och lite flingsalt.

Smarrigt Smarrigt!

Ps. Harlortarna vid sidan är torkade aprikoser. Mycket godare än vad dom ser ut. Ds