En sväng till skogen

För att ta vara på den härliga septembersolen och samtidigt få lite luft i lungorna.

Drog jag med familjen till grannskogen för lite skogspromenad och förhoppningsvis lite svamplycka.

Det är skönt för både hjärna och kropp att få sniffa barrskog och leta skalbaggar med barnen.

Det var självklart att vi skulle snubbla över en magisk trollstav.

Ena sekunden glad..

Det är lite klurigt att kliva över alla dessa grenar och kvistar. 

Det kräver tålamod och en och annan skalbagge. De håller humöret uppe. 

Sniglar de duger gott de med. Lättare att fånga om inte annat.

...och andra sekunden sur. 

Det gäller att hänga med, känslorna svallar och växlar fort.

Harry var nöjd och svettig. Lite väl påpälsad av mamman.

Och den fantastiska skolpojken. 

Som inte alls tycker svamp är kul utan rätt äckligt. Det finns så mycket tankar i denna 

sexåring (snart sju) fantasin och funderingarna är oändliga.

Hittar vi tillbaka till bilen? Vad händer om pappa tankar med schampo?
Finns det liv efter döden.? Och är det i så fall som Star Wars? 

Varför strumpbyxor

Lily längtar redan efter att åka tillbaka till Spanien. Bada i ljummet vatten och 

inte behöva ha några kläder på sig. 

Hon är inte jätteförtjust över att behöva ta på sig jacka och strumpbyxor nu när kylan börjar komma.

Precis när vi vant oss av med strumpbyxorna, är det dags att tar på sig dem igen.

Nu har vi äntligen varit hos läkaren angående hennes astma och ska nu äntligen få 

en och samma sköterska som vi går till en gång i halvåret.  

Även årlig kontroll hos läkare. 

Det är helt sjukt att vi träffat olika läkare varje gång vi varit inne. Och vi har varit inne en del.

Lily har varit krasslig i andningen hela våren/sommaren och det var på tiden att vi fick ett uppföljningsmöte. Jag har jagat kan jag säga.

Hon går redan på singular, flutide och airomir. Men vi tycker fortfarande hon är ansträngd. 

Det blir till att öka upp och se om det ger något. 

Läkaren hittade även ett blåsljud på hjärtat. De kollade EKG och blodtryck och det var bra. 

Men det är ändå något som dom vill ha under uppsikt.

Man blir så orolig så man tappar andan en sekund. Men det är tydligen väldigt vanligt och behöver inte alls vara något. Det struntar oron i och gnager kraftigt i bakhuvudet ändå.

Mitt lilla hjärtegull.

 Dryga kilometern ifrån huset ligger denna lilla stranden. 

Inte så mycket folk och barnen kunde springa överallt och vi kunde ha full uppsikt. 

Inga stora vågor och relativt långgrunt. 

Man fastnar lätt under en palm med en kall öl och ungarna med varsin glass.

Lily tyckte denna strand var bäst.

Det trallar ifrån övervåningen

Jag tycker alla dagar har för få timmar. 

Jag vill så mycket men dagarna bara rinner mig ur händerna. Det blir så påtagligt nu när det börjar bli mörkt ute. Det tar sin lilla tid att ratta runt tre ungar och lite fix och trix runt om kring.

Man får lägga focus på det man faktiskt hinner och inte det man borde ha gjort. 

Så full focus på detta fina loppisfyndet Lily och mamman hittade. Ett litet nätt sminkbord.

 Det passade perfekt i Lilys rum. 

Vi hittade även en spännande låda på vinden. Full med "cracy" kläder jag sparat sedan jag varit i farten. En skatt för en fyraårig med oändlig fantasi. Det var mycket roligare att fixa i Lilys rum än att röja i grönsakslandet. Jag får hoppas att snön kommer tidigt. Då syns det inte.

Potatismonster

En potatissäck som blivit bortglömd.  

Snart sträcker sig den ut ur ventilationen på jordkällaren.

Ingen dålig gobarhet här inte. 

Höströj

Jag känner alltid en viss känsla av befrielse när jag rensat och gjort mig av 

med sådant som inte använts.

Särkilt när det gäller barnens garderober. Jag sparar på lite som jag vill ha kvar. Givetvis blir sådant som de mindre kan växa i också sparat och undanlagt så länge.

Men resten det säljs eller ges bort. Det är så lätt att det ligger och bara glöms bort och när det väl ska hittas, finner man det inte. Lika bra att sälja/ge bort det till där det behövs.

Nu har jag bra koll på vad barnen behöver i höst/vinter och kaoset som mötte mig i garderoben är borta. Nu finns det gott omplats för nytt och höstens loppis fynd.

För det är klart att man också köper när man håller på och säljer.

Bästa fyndet för stunden. 

En spillrans ny overall till Hannes ifrån Mini Rodini. I löv Tradera.

Detta med höst och att det inte är "baraben" väder.

Det struntar mina ungar i.

Bobyattack

Då var kroppen lika urladdad som hjärnan.

En fullspäckad arbetsdag avslutades med ett nytt pass på Stc.

Bodyattack.

Hög intensiv kontitionsträning med styrka moment.

Nu är jag rätt mör. Men ett pass helt i min smak. 

Jag älskar att hoppa och studsa. Till bra musik kan jag hålla på hur länge som helst.

Äppel päppel

   

Det tog bara su år. Vi har pratat om det sedan vi flyttade hit för sju år sedan. Men så springer dagarna och semestern och vips så är träden tomma och äpplena slut.
Det är mycket som skall hinnas med i slutet av sommaren, det har antingen glömts bort eller helt enkelt prioriterats bort tidigare år.
Jag pratar alltså om att skicka iväg våra äpplen till mustning. 

Men så i år fick vi äntligen iväg vår lilla skörd. 

Lite beror nog på att allt ligger lite senare i år. Allt har behövt någon eller ett par extra veckor att mogna till på. Det gäller både våra äpplen och det vi har i landet.

Detta gjorde att vi kom ikapp och hann med det hela i år.

Här är det Bollerhusäpplen vi plockar. Dessa är min favorit.

Hela familjen var med och plockade. 

Lily plockade de på marken som jag eller Walle ruskade ner. 

Trots noga övervakning ifrån Lilys sida om var alla äpplen skulle falla lyckades 

ett litet äpple dunsa ner i hennes huvud. 

Det gick bra och det var bortglömt när Hannes ropade om att 

Smilla hade fångat en mus.

                                               

Klart att lillebror var med och hjälpte till.
Jag lade i  och Harry slängde ur, och trots att jag oavbrutet stoppade ett fint
äpple handen på honom envisas han med att hela tiden stoppa ett ruttet i munnen.

Dunderförkyld

Jag har gått och blivit dunderförkyld.

Snorig och hela hjärnan känns som smör. 

Det är som det brukar. Ungarna börjar skolan och basilluskerna frodas. Och vi blir sjuka.

Än så länge, ta i trä. Är det faktiskt bara jag som är hängig. Harry och Lily har än så länge inte visat på att bli kjorviga i halsen. 

Det är dagar som dessa, när det regnar och ruskar och blåsten sliter i löven. Som man saknar värmen lite extra. 

Jag är ingen höst människa. Inte alls. Jag vill helst att det skall bli vår igen. 

Jag har ju inte hunnit med något bildregn ifrån Spanien.  

Här kommer iallafall ett gäng.

Harry bekantar sig med vattenspelet på La Zenia boulevard. 

Det fanns ingen hejd på skratten och helt bananas sprang han mellan fontänerna.

Det var minst sagt en motvillig 1 årig som vi skulle försöka få ner i vagnen efteråt,

och för att inte säga blöt. Väldigt blöt

Det lilla vattendjuret. 

Ett väldigt bra ställe att hämta krafter efter shopping. 

Både för föräldrar och barn.

Bakis söndag

Igår var jag omringad av mina bästa och vi hade så skoj.

Idag har jag ont i håret och träningsvärk i magen efter allt skratt.

Jag är lyckligt lottad som har sådana fina härliga tjejer i min närhet.

Idag har vi haft lugna gatan. Hannes har varit hos en kompis och vi andra har hängt i trädgården. Walle har fixat till gräsmattan och vi andra  länsade i landet.

Morötter lök och vindruvor hittade vi bland allt ogräs.

Nu blir det sängen och natten. 

Svarta härligheter

 Vi har hunnit med att plantera både ditten och datten i vår gigantiska trädgård, sedan vi flyttade in i huset 2007. Allt ifrån träd och buskar till små lökar.

Där i bland en planta med björnbär som vi planterade vid hörnet av vår ladugård. 

Tanken var att där skulle den kunna växa och bli yvig utan att det gjorde något. Vi skulle i gengäld få bär som räckte både till kvällsmums och sylt.

Denna buske har helt klart blivit en av familjens favoriter. Lily längtar tills bären är mogna och håller dessa under noga uppsikt. Detta år har vi fått mängder med bär och vi mumsar hejvilt så gott som varje dag just nu.

Ladugården ligger lite lagom långt bort ifrån huset. Ifall det är så att man är lite sur och behöver en stund för sig själv. Då kan man sitta där på den gamla stentrappen och sura samtidigt som man fyller gommen med härliga björnbär. 

Vad skyndar inte på det glada humöret om inte björnbär.

Eller så kan man hänga där så fort man får chansen. Som Harry.

Han kan inte få nog av alla dessa svarta härligheter.

 Oohh.. jag fick en sur.