Nu är Ingrid Marie äpplena perfekta.
Det blev ingen mustning i år heller. Det hanns helt enkelt inte med.
Tack vare att frosten än inte varit närvarande. Kan vi njuta av våra fortfarande fyllda äppelträd.
Jag plockar ett eller två på väg till jobbet. I skenet av ytterbelysningen strax innan solen gått upp.
Iskalla och saftiga. Man kan inte få nog.
Ja, jag vet.
Jag är en fruktoman. Precis som min dotter.
Jag tog ut vinsten lite i förskott. Detta med att "Hurra vi är friska"
Nu ligger Lily hemma i feber och snörvlar.
Att sova är ju inte hennes grej i övrigt och nu med lite baciller är den obefintlig.
Tankspridd innan, är inget mot vad jag är idag. Tur att det var en lugn dag på jobbet.
Glad det är hon emellan febertopparna och hostattackerna , då även klockan 3 på natten.
Hon tycker det är minst sagt bedrövligt varför man ska behöva ligga i sin säng när
man helt enkelt kan hitta på en massa andra saker.
Sova?
-Inte. Aldrig.
Man kan ju behöva gå på toaletten, si sådär 8 gånger i timmen bara för att vara säker.
Eller mata katterna.
-Jag vet att dom är hungriga, Mamma.
Eller varför inte titta på ett avsnitt med Spöket Laban innan natten börjat gå mot morgon.
Det när dom äter chokladbollar. Du sitter här och jag här.
Bestäm. Alltid.
Även i den värsta feberdimman.
En frisk Lily förra veckan.
Självklart med ett äpple i handen och gappskratt åt katten Wille.
Som just motvilligt blivit uppjagad i äppelträdet av marodören.
