Titta, jag kan

Vi har pratat om det några gånger att när det blir vår 

tar vi och plockar bort stödhjulen på cykeln

 och cyklar på riktigt.

Hannes har då inte alls tyckt det verkat vara någon bra ide och
mest blängt åt förslaget.

Men idag vid frukosten bestämde vi oss att idag var precis en sådan dag 

som man kan lära sig cykla på riktigt. 

Så när vi hade skruvat av stödhjulen blev första testet att rulla långsamt nerför 

infarten och ut på gräsmattan.

Jag tänkte att vi rullar lite och ser hur det går och tröttnar han så tröttnar han. 

Ner rullar han och när han märker att det börjar plana av och gå långsammare
sätter han fötterna på tramporna och trampar iväg.

Bara så där.

Vi övade i grässlänten några gånger innan vi vågade oss ut på den

 asfalterade vägen och där blev det riktig snits på det hela. 

Det svängdes och gjordes bromsspår och jag sprang mig svettig jagandes

 en jublande fyraårig på sin racer.

Idag då det luktade vår i luften för första gången lärde sig alltså

 vår fantastiska fyraårig sig att cykla.