Från att inte klara av att springa den korta rundan på 3km. Tar jag mig nu runt 7 km utan att känna blodsmak. Det går framåt. Och det är bäst det för tjejmilen närmar sig.
Jag vill dö mest hela tiden och från 2:a km är det stenhård självpepp som gäller för att inte lägga av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar