Hundra mil och en koja

Vi är hemma igen efter några härliga dagar uppe hos Pappa och Susanne. Denna gången körde vi hela vägen upp. Vi brukar annars flyga eller åka tåg. 

Vi valde att köra på natten. Lite mat, lite Ipad och sedan efter en stund somnade båda barnen och sov hela vägen. 

Walle har inga problem med att köra och gör det gärna nattetid. Nu är det ju även ljust hela vägen upp då solen aldrig går ner. (Vilket är rätt fräckt när man tänker efter.)

 Hundra mil upp och hundra mil ner. 

Det gick i allafall superduper bra och allt gick så smidigt som det bara kan gå.

Idag efter några få timmars sömn och mellan jobbsamtal, fixade vi till Ikeafyndet som jag köpte här om veckan. 

En sänghimmel i storlek XL. 

Den blev en fin koja, som långsamt svajade i den svala vinden under det stora äppelträdet.

 Hannes packade om sin lilla resväska, tog sin kudde under armen och flyttade hemifrån.

Det var bara pappa som fick komma på besök. Men bara om han lovade att läsa nya Bamse som hade kommit i brevlådan medan vi varit borta.

Jag passade då på att slumra en stund i solstolen.