När ett förhållande tar slut. Så blir ingenting som förut. Vet inte om jag tycker de är värst de första dagarna. Eller när de gått några veckor och man fått lite perspektiv på saker och ting.
Då när den enorma ensamheten infinner sig.
Nu är de så att min lillebror har brutit upp med sin flickvän efter 6 år tillsammans, och varje gång jag tänker på de värker de i mitt hjärta.
Alla känslor kommer upp till ytan och minnen som blivit dimmiga blir tydliga efter uppbrott man själv haft.
Inte för jag tror att dom inte kommer att klara avd detta. Dom kommer båda klara sig ur detta och kanske även vara vänner, vilket jag hoppas.
De är bara de att de är så himla jobbigt att befinna sig mitt i detta kaos. Ett svart hål man aldrig tror sig hitta ut igenom.
Man kramar om för att kanske kunna lindra lite.
Man stöttar med de man vet. Att de kommer ordna sig. Att med tiden blir de lättare.
Alla vet att de finns inget som värker mer än ett brustet hjärta..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar