Och där sjönk jag ner i soffan.
Barnen ligger i sina sängar. Sover gör dom nog inte. Eller det gör dom inte.
Dom brötar på rätt bra där uppe.
Men här hos mig på nedervåningen är det lungt.
Harry håller på att slumra och jag tänker bara lägga huvudet bakåt och pusta ut.
Förkylda ungar. Förkyld bebis. Trots i duo och nattliga vandringar i det oändliga.
Regn till förbannelse och sambon jobbar natthelg.
Vilken helg, säger jag bara.
Med ögonblick som detta glömmer man lätt hennes "skrikochpanik" utbrott precis innan.
Lily tar sin storasysterroll på största allvar och tar varje tillfälle
till att hålla och krama sin lillebror.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar