Lugnet var underbart men är nu snart ett minne blott.
Man vänder bort blicken och helt plötsligt har han ålat sig igenom halva köket.
Snart kryper han med fart. Han står redan och vajar på knäna och blir frustrerad när armarna inte hänger med och näsan åker i golvet.
Plötsligt går det alldeles utmärkt att sitta själv en liten stund på lekmattan och filosofera. Att köra racer med gåstolen och frisera morsans blommor varje förmiddag är givet.
Morotsjucie är smarrigt och potatis det är nomnom. Det är nya grejer hela tiden och jag önskar att tiden kunde gå långsammare. Bara lite.
Min minsta är ingen liten bebis längre. Lillebror börjar bli stor.
Det är ren och skär glädje att varje dag få följa hans utveckling och att få lära känna denna fantastiska lilla varelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar