Nu börjar vi äntligen känna igen honom.
Efter en veckas rännande in och ut till akuten för inhalering och medicin har det
äntligen gett med sig.
Detta RS- viruset är verkligen så läskigt, och det går så fort när dessa små blir sjuka. Nu hade vi turen att Harry inte blev så pass sjuk utan klarade sig med dagvård.
Nu skrattar han och flörtar, precis som förut. Han orkar inte leka lika mycket som förut utan vill fortfarande hänga på magen i sele och ta det lugnt. Men om någon dag tror jag att det är full fart igen.
Det är så skönt att se att han äntligen är bättre. Jag är helt slut efter vakna nätter och dygnet runt amning. Och denna oro, den tar knäcken på en.
Jag tänker på alla som lever med detta dagligen. All styrka och eloge till dom.
Härliga unge, äntligen är ditt leende tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar