Finns det någon broms man kan dra i, för hur fort går inte tiden.?
Dryga 7 månader redan, och han är ingen liten bebis längre.
En underbar liten pojke. Snabb som attan och nu är inget i golvhöjd säkert längre.
Glad och förnöjsam nästan jämt. Han föredrar frukt och äter mat varannan dag. Han somnar alltid i bilen och en promenad går väl an.
Vi älskar hans leende och längtar ständigt efter att få höra hans bubblande skratt.
Duschen älskar han och vill helst vara mitt i kaoset bland vatten och storasyskon.
Tittut är roligaste leken och att åla in under bord och stolar för att gömma sig kommer på en stark plats nummer två.
Han tycker hundskall och dammsugare är läskiga och han är en riktig liten mammagris.
Att sova i sin egen säng gillas inte utan det är bara i mitten av sängen i resten av familjen alla lemmar som duger.
Katten Wille tycker han om och så fort han får tillfälle tar han ett stadigt tag i pälsen och drar honom intill sig för en kärlekfull Harrykram. Wille tycker väl det är sådär men låter Harry hållas för en kram eller två. Sedan lirkar han sig försiktigt loss, rymmer till trappen där han i trygg Harryfri zon kan ta en lugn och skön tupplur.
Underbara unge, vad vi älskar dig.
Du fulländar oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar