På ett två tre cyklade hon.
Viljan var större än det läskiga. Som inte alls var läskigt sen egentligen.
Den lilla människa alltså. Hon är mitt allt. Varje ögonblick. Varje sekund.
Det var inte med världens fart till en början, men efter några varv gav djärvheten
både raketfart och glädje.
Hennes ögon sken ikapp med solen och hennes leende ville aldrig lossna.
En liten stund senare fick det vara bra.
-Nu kan jag cykla mamma. Nu behöver vi inte göra detta mer.
Kanske vill jag igen när jag börjar skolan.
Det gäller att vara snabb för det vänder fort i Lilys värld.
Klart att det mutades.
Det som önskades var glass i strut med mycket strössel.
Stort plus för den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar