Nu är vi hemma

Eller det börjar arta upp sig nu. 

Efter nattflyg och vakna barn till hejdundrandes trettioårsfest.

Nu börjar tvätthögarna tvina och kylskåpet är påfyllt. Katterna har visat sitt missnöje över att blivit övergivna i två veckor.( Visst har Lisa gjort ett galant jobb, och har varit och tittat till dom varje dag) Men speciellt Smilla visar tydligt att det är absolut inte OK att åka bort, bara sådär!

Hon reder sig nog, om en vecka eller så. 

Vi har iallafall haft det helt underbart. 

Det har varit sol sol SOL och dövarmt. Precis så som jag vill ha det. Det var bara Walle som tyckte att det kanske var lite väl hett på nätterna. Barnen helt oberörda.

Vi har varit på nordöstra Kreta. I Kissamos. 

En sömnig liten turistby, lugn och med mestadels semestrande greker.

Vi bodde på ett litet mysigt hotell med balkong med storslagen utsikt ut över havet. 

Stranden bara meter ifrån frukostbordet och med Marco Papegojan som granne.

Vi har badat nästan alla vakna timmar på dygnet och ätit så mycket gott så jag rullar fortfarande.

Vi har verkligen hittat ett guldkorn och barnen har verkligen haft det toppen. 

Nya vänner, nya intryck och dom ville inte alls åka hem.

Innan var jag lite rädd att Kreta skulle kännas lite för turistiskt och över exploaterat. 

Vad fel jag hade. 

Visst, det beror väl på var på ön man befinner sig och det finns säkert ställen där kyparna pratar flytande svenska.

Men Kissamos var sömnigt, grekiskt och helt underbart. 

Grekland gör en verkligen inte besviken. 

Jag tog en hel kamera full med bilder, men det spar vi till en annan dag.