Tvårskontroll

Igår var det dags för tvåårskontroll på BVC för vår stundande tvååring.

Det märks att hon vuxit i sommar och hon har verkligen blivit "stora tjejen" dom senaste veckorna.
Hon pratar, diskuterar och är aldrig tyst.
Hon är vårt lilla eko, härmar allt och alla.
10.2 kg tung
82 cm lång

Hon är envis till tusen och en hårding jämfört med sin bror. Hon viker sig aldrig en tum och när hon blir tillsagd på skarpen svarar hon oberört med ett.

-Roaaar (hon är en tiger, eller krokodil. Det beror på dagsform.)

Hon sover äntligen hela nätterna och har vi har inte behövt använda astmamedicinerna på över en månad.
Känslan över att det äntligen är bra och att hon äntligen får sova hela nätter är obeskrivlig.
Och att själv få sova hela nätter. Storslaget!
Det blev en oerhörd förbättring efter akupunkturen vi gjorde förra Augusti och vid jul började det vända på riktigt.
Hon stod emot förkylningarna bättre och magen kom i ordning. Sviterna efter kolik och RS- viruset har äntligen gett med sig.

Nu håller vi tummarna på att hon pallar bacillerna på förskolan och att vi inte ramlar tillbaka.
För jag undrar om vi pallar en vända till?

Lily är världens bästa. Kankse lite väl katig som lillasyster tycker Hannes allt som oftast. 

Men duger till lekkamrat, det gör hon.
Oftast är dom sams och det är mycket kurragömma och lekar på studsmattan.  

Marodören får dock inte vara med när det byggs med lego eller konstrueras bilbanor.

Hon älskar allt grönt och skulle hon få bestämma skulle hon leva på tomater, haricot verts och juice.

Hon vill smaka på allt och äter faktiskt allt. 

Kräsen, inte Lily!

Hon fascineras av Ambulansen och kan alla Traktormärkerna. Hon älskar att hoppa studsmatta och ska aldrig sitta fast i bilen. 

Hon tycker gräsklipparen är läskig och hon älskar att bada. Hon är tålmodig och ger aldrig upp och Laban är en favorit.

Hon älskar sin snutte (+lilla grisen) och bjuder gärna in till kaffe med dopp på sitt rum. 

Alla är bjudna.

Hon är äventyrlig ända in i själen (läs självmordsbenägen) och sticker gärna ut på egna strövtåg i alla givna ögonblick.

Det gäller att ständigt ha ögon i nacken.

Det kramas och pussas mest hela tiden och familjegruppkramarna är dom mest omtyckta. 

När någon slagit sig. Blåser hon bort det onda och tröstar med en liten mjuk hand på ens kind. 

Idag stundar första inskolningsdagen för vårt minsta yrväder och det är svårt att förstå att hon redan fyller två.

Det är inte klokt hur fort tiden går. 

Vårt älskade lilla hjärtegull. Vår fina fina unge.

Ibland blir det ju så att snutten inte finns i närheten och då får man haffa det som finns närmast till hands.

Ett litet mjukt grässtrå. Ja, varför inte.