I Torsdags hade vi kalas för vår minstig. Huset var fullt med kusiner och paket.
Vi började kalaset utomhus trots stormblåst, men regnfritt var det. Det är alltid något.
För visst måste man ändå kunna ha kalas ute. Det är ju ändå Juli.
Vi höll ut till kaffet. Då kände vi alla att vi var ena bortblåsta.
Efter skön gratulationssång och tårtmumsande smög det lilla födelsedagsbarnet ut för en stund.
Alla de nya bilarna stod uppradade på vår betongbänk ute och där hittade vi en lekande
och mycket lycklig tvååring.
Det lekfulla fnittret för mig att le och jag tror Harry var mycket nöjd över sitt tvåårskalas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar