Vi är inne i en ny fas.
I alla stunder, i all vaken tid är det Transformers. Autobots mot Desepticons.
Det goda mot det onda.
Det började med en smygglimt på den riktiga filmen hemma hos morbror och när Netflix fick in den tecknade serien.
Ja, då fanns det inget annat.
Vi hittade en liten Optimus Prime i leksaksaffären här i stan. Den är transformerad till det oändliga och även till det oigenkännliga.
Jag hade tur i Amsterdam. Där jag sprang på ett gäng som fyllde resväskan och Tradera är en guldgruva. Dom är inte superenkla att hitta.
Så när vi i lördags skulle på loppis var det den självklara frågan.
-Finns det Transformers, mamma?
-Hittar vi några, lovar jag att vi köper varenda en.
Hör jag mig själv säga. Totalt ofarligt tänker jag,
Då denna loppis mest brukar ha bebisleksaker och kanske högst en eller två påsar med bilar.
På en stol, precis när vi kommer in. Ligger den.
Hannes får syn på den först, springer fram och med ett överförtjust tjut utbrister han.
- Bumlebee!!
Nu kan man ju tro att detta skulle vara någon slags gubbe/actionfigur. Icke.
Utan det är ett huvud.
Och ja mina vänner den pratar.
Helt klart läskig och framförallt när sonen somnar med den på och man ovetande skall pussa go´natt.
En NDU helt klart.
Med detta kan man ju tycka att jag borde lärt mig av mitt lovande hit och dit. Men nej.
Idag vid bakluckeloppisen. Samma grej.
Så nu är vi även med robotarm/förvandlar sig till ett flygplan grej som man trär in armen i. Ni fattar.
Och ja, den låter också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar